
Att möta världen ibland är som att möta ett monster i en mörk gränd man vet aldrig hur det går!
Jag möter ofta världen med positivitet och tacksamhet för allt som sker i mitt liv men helt ärligt ibland vill jag bara sjunka under jorden. Ibland önskar jag att människor såg en glims av mitt liv och hur mycket jag försöker verkligen göra det bra för alla runt om kring mig. Men JAG då ? jag ber sällan något tillbaka helt ärligt nog aldrig . Jag ger bort alla mina egna timmar hos min egna bror för att alla som jobbar runt honom ska ha det bra för jag tänker på dom . Men Jag då , Jo jag gråter mig ofta till söms för jag inte får vara med min egna lillebror . Sen hjälpte så klart inte reumatismen jag fick det skapar en sådan ångest att ha så ont. Men när jag väl är där så tar jag i oavsett hur ont de gör och hur mycket jag än lider sen .
Bättre ta dubbel dos morfin än låte oliver lida av min smärta tänker jag . Han är mitt allt helt ärligt utöver min egna familj. Vi har ett otroligt fint gäng där om dom bara visste hur mycket jag värdesätter varenda en av dom men att vara chef suger nåt enormt. Att göra någon ledsen för att det finns någon lag eller nåt annat är nog ingen som förstår hur det känns för mig .
Senaste tiden känner jag mig så färdig med allt i livet. Jag känner att vart jag än vrider o vänder så är de ingen som förstår , vuxenpsykiatrin finns inte heller där så man får vara en läkare åt sin egna läkare. Min kunskap är ofta mycket större än deras egna eller så är det deras chefer som sätter stopp för hjälpen till en . Därav har jag mer och mer valt steget till att flytta till åland helt . Jag känner att jag kan inte vara kvar här längre om jag ska överleva. Sverige dränker mig , som jag sa till min egna läkare de känns som jag knippar efter luft hela tiden på ytan och något drar ner mig.
Jag skriver min egna biografi och där kan jag verkligen skriva detaljerat, förklara mig de var en man som en gång sa till mig ” Anne du är antigen allt positivt och sen helt negativ” där och då tänkte jag , att ja du har ett bra liv med ingen oro prova vara jag för en dag , prova överleva allt jag har överlevt så vill jag se om du säger samma sak då .
Få vet vad jag har varit med om och än mindre vad jag är med om än idag . Min magvärk varje dag. Att vakna och tänka fan ännu en dag. Folk tror att mitt liv är dans på rosor eller att jag gnäller över små saker. Det ör faktiskt inga små saker få människor är med om det jag är med om och dom som är det är oftast helt trasiga . DET är inte jag . Jag står på benen har en trygg tillvaro för mina barn och kämpar arslet av mig helt ärligt .
